Jo, det är sant, ni läste rätt...tänkte börja blogga lite igen! Har inte så mycket tid över längre, men den kan ju inte få sluta så negativt som det senaste inlägget i alla fall....håll utkik här de kommande dagarna för nya bilder och uppdateringar om hur vi mår och vad vi gör!

Kram från Maria och Estanyo...stronger than ever!

Nu är det två dagar kvar tills veterinären kommer och kollar Estanyo. Jag vet inte vad jag ska tro, men igår när jag palperade Estos framben över gaffelbandet brydde han sig inte alls. Vet inte om det beror på att han inte ridits på en vecka. I alla fall, på veterinärens inrådan har jag hållit igång honom med arbete från marken, har longerat och tömkört. Tyvärr hann jag inte med detta varken i fredags eller lördags, och två dagars helvila med bara lätt arbete en vecka innan det, är ingen bra idé för en energirik häst som Estanyo. Särskilt inte när det blåser och är lite kallt. Så i går skulle jag och Ingela ta sällskap ut till stallet för att tömköra utomhus. Estanyo var så på tårna och spratt till för allt som rörde sig, for runt med mig i släptåg i tömmarna, så i stället för att jag och Ingela kunde tömköra i lugn och ro var det bara att ge upp alltihopa efter ett tag, för hela hästen bara darrade av överskottsenergi och teleskopet var uppe hela tiden. Synd, för jag ville ju visa Ingela hur fin han är att jobba på töm, men i stället fick han bara springa runt och rusa ur sig. Sen kunde han visserligen trava runt mig lös på banan och var efter ett tag ganska avslappnad, men det  var ju inget arbete i form på något sätt.

Tack för alla råd och kommentarer som jag fått på mitt förra inlägg! Engagemanget värmer verkligen. Vi får se hur det blir med allt. Under dagarna jag jobbat honom från marken är det bara en fröjd att se hur han rör sig, och att han skulle ha ont någonstans är mycket svårt att tro. Men nu är han ju heller inte sutten på på över en vecka. Funderar nästan på att rida både idag måndag och i morgon, dels för att han verkligen ska få jobba ur sig, dels för att jag vill att han jobbats som vanligt när veterinären kommer, annars är ju liksom kollen helt i onödan, om han nu blir smärtfri för att man inte rider. Så jag tror att jag gör så. Kul blir det inte när han är så överladdad, men jag kan ju longera honom en stund först.

Hoppas på att allt löser sig så att jag får behålla min medryttare också.

Orkar inte blogga så mycket just nu. Har haft utv.samtal på jobbet i två veckor men hållit igång ridningen ändå. Till igår då allt blev nattsvart. Efter att jag fått goda nyheter angående en helt annan grej igår (berättar snart) kändes allt kanon. I några timmar...sen skulle jag ta emot equiterapeuten i stallet för en andra behandling av Estanyo som ju är lite sned i sitt bäcken och som för en vecka sen när hon var här dessutom uppvisade stor ömhet i gaffelbanden fram(!) Efter att hon bara snabbt klämt på hans framben och hans ömma rygg konstaterade hon bara att hon inte tänkte behandla den här hästen mer, att den förra behandlingen inte gett resultat och att han om möjligt var ännu värre nu!!! Jag blev helt chockad! Jag som alltid skrutit om min urstarka och kärnfriska häst som orkar med hur mycket som helst och som aldrig varit sjuk eller skadad mer än småsaker som alla hästar har nån gång i livet. Hur ska jag nu ha råd med allt när jag har så lite lön? Han ska undersökas grundligt av veterinär nästa onsdag, bara det säkert jättedyrt, och sen kanske han måste medicineras/behandlas eller så måste man utreda vidare på hästklinik och röntga etc vilket kostar många, många tusen. Visst, försäkring, men självrisken är på 4000...men framförallt känner jag mig som världens sämsta hästägare som inte uppmärksammat de signaler han skickat till mig, jag har ju bara trott att han varit dum med mig och ridit på och tvingat honom att lyda. Min vackra, vackra svan! Om han ändå hade kunnat tala och säga att det gör ont! Jag kan knappt se på honom nu. Jag har svikit honom!

Så nu är det inte ens kul att vara i stallet. Och jag ser hur hela min månadsinkomst de närmaste månaderna går åt till veterinärkostnader och mediciner och desutom kostar stallplatsen multum och vem vet hur lång tid det tar innan han är återställd och man faktiskt kan ha glädje av den dyra stallplatsen..herregud. Och nu blir jag ju av med min medryttare också och går miste om den värdefulla extra tiden och den ekonomiska hjälp som hennes närvaro inneburit. Fy fan rent ut sagt. Stackars Estanyo och stackars Estanyos matte...Hoppas bara att det går att få honom ordentligt frisk och man kan reda ut vad som är den primära orsaken. ET trodde att ryggen ömmar för att han spänner sig av att han har ont i frambenen men inte vet jag. Varför har han ont i frambenen då? Och varför rör han sig ändå bra? Visst har han protesterat ibland under ridning man jag trodde det ju bara var hans vanliga mentala spöken. Jag tror inte att någon som ser honom röra sig kan tro att han har ont någonstans alls. Någon som har erfarenhet av liknande situation? Lämna gärna en kommentar. Någon som har erfarenhet av gaffelbandsproblem?

Tänk om det inte går att få honom ridbar igen....jag som väntat så på att få visa upp min fantastiska häst för omvärlden. Jag ska inte måla fan på väggen och jag ska göra allt jag kan för min underbara kille såklart men jag kan ju inte påstå att det känns särskilt kul just nu. Och jag som inte har några som helst ekonomiska resurser att tala om...Kanske behöver en ny sadel igen också? Och hur ska det gå till? Någon som vill skänka en slant;)?

Stackars svanen Sune :´(.

Kram

Rubriken ovan beskriver egentligen i korthet vad som hänt hittills denna vecka. I måndags var jag helt slut efter jobbet och hade egentligen tänkt låta Estanyo få sin vilodag men fick möjligheten att rida ut i skogen med tryggt sällskap, två hästar som Esto känner sedan förra stallet, och hans bästa hagkompis, den lilla bruna araben. Ett sånt erbjudande kan man inte tacka nej till, särskilt inte som min pålle inte fått vara ute och knata på flera veckor. Men ska jag vara ärlig knyter det sig i magen varje gång jag ska rida ut. Gamla minnesbilder dyker upp och jag känner verkligen att jag inte litar på Estanyo när vi ska rida ut. Följaktligen satt jag mest och oroade mig under hela ritten, trots att vi hade så bra sällskap, men det var rejält blåsigt och inte minst (och det är egentligen det här som skrämmer mig mest) har ju älgarna varit synlig både i närheten av och precis på anläggningen. Jag vet ju att dyker det upp älgar skiter Estanyo i både mig och sällskapet och tar närmsta vägen hem oavsett vad som händer med den som sitter på. Usch. Men hur det nu var gick allt bra och vi var bara ute i ca 40 minuter och skrittade hela tiden. Synd att jag inte kunde njuta mer bara. Vet inte hur det gick till, men allt gick så snabbt så jag kunde ta bussen hem redan vid 6! Något slags rekord?

I tisdags blev det så vila. Jobbade sent och åkte från jobbet vid 7 direkt till stallet. Bara mockade och fixade med foder, ryktade och masserade Esto som njöt av behandlingen. Tog 9-bussen hem så det blev en sen kväll utan ridning, men det var ju tänkt så också.

I onsdags red vi lektion för Fia igen. Alltid kul! Den här onsdagen ringde Fia redan halv 5 och sa att hon var tidig (vi brukar börja tidigast halv 6) men att jag inte skulle stressa utan hon ville bara underrätta mig. Lite stressad blev jag allt när vi anlände till stallet samtidigt men vet ni vad min underbara ridlärare gör då? Hon säger åt mig att ta det lugnt och byta om, och när jag går ut till boxen står en färdigryktad häst i en nymockad box! Lyx! Så jag bara sadlade och tränsade och gick ner till ridhuset. Lektionen gick superbra på slutet men bara efter att halva tiden eller så hade gått. Fia tyckte att han var "slapp" i formen, inte riktigt ville ge med sig och bara gick och skottade lite slött med bakbenen. Så det blev en väldigt tuff inledning och efter ett tag sa jag till Fia att det kändes som ett krig bara och att jag inte tyckte om att vara så tuff i handen. Men Fia förklarade och jag lydde och jag VET ju att hon alltid har rätt, jag litar blint på henne,har ju sett henne rida och vet vilka underverk hon gör med hästarna hon sitter upp på, så det är bara att kämpa på. Och NÄR han lossnade - oj, oj, oj! Vilken häst jag fick sitta på! Eftergiven och helt underbart kompakt i kroppen, jättefin i formen, inte för låg, verkligen mellan hjälperna och jag kunde sitta helt stilla i traven och njuta av galoppfattningar där han bara gleeed in i galoppen. När han blir så mellan hjälperna går han helt plötsligt att styra på ett helt annat sätt också! Annars sladdar han ju runt rätt mycket. "Är det jobbigt"? undrade Fia, "Ja, meen väldigt kul" blev mitt leende svar. Kände mig som en proffsig dressyrryttare och min underbara häst kändes helt super! Godis och skrittpromenad blev belöningen för Esto efteråt, förutom den vanliga rykten och en kort massage med liniment på hans känsliga områdena runt höftknölarna.

Igår, torsdag, red Ingela på morgonen och jag fick positiva rapporter, att allt känts bra och att han börjar  lita på henne trots de läskiga solstrimmor som skär igenom halvmörkret inne i ridhuset på morgonen som de haft lite problem med. Kul att höra att det går framåt! Fick sen sms från Isse igår kväll att Esto var täckt av lera, heeeela hästen från topp till tå, tack älskade häst, då vet jag vad som väntar i kväll - tvätt av motsträvig häst, för det är det absolut enda sättet att få honom ren när han ser ut sådär. Manen brukar se ut som ett klockspel med flera centimeter tjocka cylindrar av lera som hänger och dinglar i hela taglet.

Igår kväll följde jag på min Estanyolediga dag i stället med syrran upp till det andra stallet och tittade på hennes nya pålle. Ett litet sött sto som kanske inte ser så mycket ut för världen just nu, men som kommer att kunna bli hur fin som helst. Jag red ut på en skrittur på Teitur medan Sara gick med Assa bredvid, som ju stod i hästlastbil från Halland i tolv timmar under onsdagen (!) så hon behövde en promenad. Vi hann precis ut innan det blev helt mörkt men red sen i mörkret en liten tur. Underbart kul att rida Teitur är det ju alltid, han är så lättriden (om man inte bryr sig om tölten då) och lydig och positiv. Samt att man kan lita på honom och bara njuta av att få lunka lite. Det är verkligen piss rent ut sagt att syrran måste sälja honom. Hoppas jag hinner rida honom ordentligt några gånger till innan han ev. flyttar. Usch, det blir sorgligt. Hoppas att han säljs till någon som kan tänka sig att ha honom kvar där han står nu.

En annan sorg är att en av Estos hagkompisar avlivades igår på stallbacken. Han hade svår artros som aldrig skulle bli bra och kunde inte ens användas till promenadridning så det fanns inget annat att göra och han togs bort innan han behövde lida. Ett moget beslut men usch vad jag lider med ägaren. Den tredje hästen som hon var tvungen att ta bort. Detta var en häst som också stod i det gamla stallet så jag har ju känt honom länge. Den snällaste av alla snälla hästar. Gick in boxen till honom i onsdags kväll och tog adjö och önskade honom trevlig färd till de evigt gröna. Hoppas du har det bra i din hästhimmel!

Alla djurägare, uppskatta närvaron av era husdjur varenda dag, vi har dem bara till låns en kort stund. Älska dem innan det är för sent. Behandla dem med respekt och kärlek. Deras ovillkorliga kärlek får ni alltid tillbaka. Det får oss tvåbenta att växa och lär oss saker om livets innersta mening som de som aldrig umgås med djur går miste om. Alla som någon gång fått sitt liv berört av ett älskat husdjur vet vad jag talar om och sorgen efter ett älskat djur kan vara nog så bråddjup som efter en älskad människa. Lova mig att visa din vän lite extra kärlek idag.

Kram

Nya, duktiga medryttaren Ingela som bara känt Estanyo i några veckor och redan rider honom såhär bra! Och som sagt, kameran hade dött när det sedan gick ännu bättre...

Nu har jag skrivit så "många" inlägg idag och bråkat med datorn om vem som är högst i rang :) (bild-och filmkrångel) så nu blir det superkort: Idag har jag tränat markarbete á la Anso. Hon ska försöka hjälpa mig en gång i veckan med det här. Hon hade byggt upp en hel bana med markbommar och cavaletti i massvis av glada färger, perfekt tränig! Banan var byggd så att man kunde rida den om och om igen, varv efter varv, och målet var att få ett flyt utan en massa tittstopp. Anso förstår precis vad Esto behöver och jag älskar att träna för henne! Tack för helt suverän analys och tips, samt perfekta övningar för oss. Nu känns det som om jag faktiskt vågar tro att vi kommer att kunna hoppa en bana igen så småningom utan en massa tjafs och avåkningar in i hinder :). Nu gäller det att hålla igång den här träningen och få en kontinuitet i den. Tack igen Anso, du fattar inte vad det här betyder för mig!

I kväll måste jag släpa en sadel med mig på bussen ända in till stan, en hoppsadel som jag ska köpa begagnad av en i stallet, men den måste stoppas om, så i kväll blir jag nog en populär passagerare på bussen :). Lånade den idag på Ansoträningen också, och jag känner verkligen att jag inte kan sitta som jag behöver i dressyrsadeln när vi ska skutta. Så...nu blir jag ännu fattigare...men rikare på erfarenhet;)

Kvällskram

I fredags efter Mangomyset var jag så himla trött. Det hjälpte ju inte att min enda medhavda mat blev förstörd av SPYFLUGOR som vänligt nog valde att lägga ÄGG längs hela kanten av min inköpta sallad!!! Trots enorm trötthet och vetskapen om flera timmars ytterligare jobb innan hemfärd så tog jag mig i kragen och red Esto i ca 40 minuter i ridhuset. Började med att rida och verkligen bara kastade på sadel och träns, annars hade min sista ork varit förbrukad innan jag hunnit rida. Varför ska just jag vara född med en helt enorm ämnesomsättnig? Om jag inte får äta var tredje timme orkar jag ingenting! Nåväl, det kändes som om det ändå blev ett bra ridpass. Tränade på mycket igångsättningar och avsaktningar, det är det som måste befästas nu. Skänkelvikningarna måste vi också jobba mycket på för de är så himla "futtiga" och han saxar liksom inte riktigt med sin ben. När jag tömkör gör han sina skänkelvikningar hur fint som helst, så jag vet ju att han kan, men från ryggen blir det som sagt bara fjutt.

I lördags förmiddag var det dags för Ingela att få rida sin lektion för Fia, vi har ju sagt att hon ska få göra det åtminstone en gång i månaden. Jag tycker att det är toppen att Ingela kan rida för Fia som varit med hela vägen och verkligen vet hur lilla spöket fungerar. Och jag vet ju att Fia är världens bästa instruktör så det hoppades jag och trodde att Ingela också skulle tycka. Tyvärr var ridhuset uppbokat för en annan lektion, så vi fick hålla till ute. Och vilken värme det var! Tyckte lite synd om alla involverade dels för att det var varmt och dels för att det dammade så hemskt. J-ar vad Ingela och Esto fick jobba! De fick göra lite av varje, tempovariationer i trav, galoppfattningar både från trav och skritt, skänkelvikningar, öppna m.m De var så himla duktiga! Ingela sitter så bra tycker jag. Lite undertempo blir det kanske ibland, jag vet att jag också rider honom så ibland så det är ingen kritik, utan det är lätt att luras av Estos härliga takt och så blir man lite bekväm och sitter och rider med lite bara, fastän han nästan släpar bakbenen i marken. Men i takt med att lektionen fortskred så blev både tempo och form allt bättre.

På slutet tyckte jag riktigt synd om Ingela, för när Esto blev lämnad ensam på banan när Arthur (häst) gick därifrån betedde sig Esto som en DJÄVUL. Upp med huvudet och kutade omkring i en helt okontrollerad galopp och jag trodde nästan att de skulle gå omkull i det lösa gruset ett tag!!! Men Ingela fick tag i honom till slut och då gick han bättre än nånsin! Tyvärr, tyvärr, dog mitt kamerabatteri efter halva lektionen så  jag har inte just den sekvensen på film men jag hann filma en hel del innan det. Ingela ska bara få titta igenom allt och säga om det känns ok, så kommer det i såna fall inom kort en del snuttar här på bloggen. Tog även en del bilder, dock helt kamouflerade av damm, ska höra om jag får lägga upp någon.

Efter den varma och ansträngande lektionen fick Esto en helduschning i spolspiltan. Att han numera accepterar denna typ av behandling är egentligen helt otroligt! Skönt att han börjar bli lite civiliserad. Lunch-hö inne innan han fick gå ut igen, och sen cyklade jag bort till Farmen för att titta lite på hopptävlingarna medan Ingela var snäll och väntade i stallet på att Esto skulle äta upp.

Väl på tävlingen blev det en skön stund i solen innan jag blev indragen som flaggare i sista klassen, men även det var ganska angenämt måste jag säga, i det härliga solskenet och värmen. Vilken härlig dag! Kvällen avslutades med tacomiddag på pappas nya veranda med sjöutsikt. Såg en hel del flyttfåglar som jag viskade hejdå till och kände att jag redan längtar tills de återvänder. Ser inte fram emot vintern!

Kram till alla

I fredags var jag ledig eftersom eleverna på Uppgård var lediga för utevcklingssamtal. Solen sken från en blå himmel och en värme bröt sig fram genom höstluften som verkade förvåna de flesta. Sommarvärme i sena september? Bara att tacka och ta emot!

Passade på att utnyttja min lediga dag för att åka upp till stall nr 2, lååångt ut på ön (åtminstone känns det alltid så när man åker från Sundbyberg...1,5 timme på bussen). Tänkte prioritera Mango den här dagen, min och syrrans gamla shettiskille som mest får gå och skrota... inte för att han själv har något emot att skrota men...MITT samvete lättas i alla fall när jag har tid att aktivera honom lite. Mockade Teiturs och Hyllings boxar också eftersom Sara brukar göra det på fredagar. Fyllde på med nytt torv till Mango och Teitur och fyllde deras krubbor med morötter och äpplen som jag haft med mig. Sen gick jag och hämtade Mango. Tänkte köra honom en sväng. Borstade honom först jättenoga och pysslade och kliade honom här och var (dåliga samvetet igen). Sen övade jag på det här med flätor och som den försökskanin han blev fick Mango stå ut med sned ponnyfläta i manen, flätad lugg, och sned inbakad fläta i svansen. Jag måste öva!

Mango njöt i alla fall av att få lite ensamtid med stormatte :) (som har gjort ett outplånligt intryck på pållen med hjälp av alla godsaker hon matat honom med under åren...han gnäggar därför alltid kärvänligt när stormatte kommer).

Att spänna för vagnen när man inte har någon medhjälpare är alltid intressant. Upptäckte dessutom att det ena hjulet var helt platt, så jag skulle nu också försöka pumpa det medan vagnen var förspänd...med shettis som undersöker allt ätbart på gården och struntar i att matte sliter i tömmarna för att få honom att stå stilla...efter diverse svordomar och gormande stod han i alla fall till slut helt stilla och fastän jag lyckades ha sönder pumpen var hjulet till slut åtgärdat. Phu. Sen gav vi oss av.

Höstsolen värmde gott medan vi rullade fram. Dock märktes det på Mango att han inte varit ute så mycket på sistone. Inte kondismässigt men plötsligt hade allt bortom uppfarten förvandlats till farligheter som man måste sätta SPAN på! Tittig var bara förnamnet. Tok! Han skyggade för precis allt. Och jag vet nu också varför det heter Shetlandsponny. Glöm det där med Shetlandsöarna. Det är naturligtvis för att de har ett shette (he he) sinne som de heter så! Mango visste nämligen precis vad som hände i vagnen trots att inga ögon nådde dit. Så fort jag försökte filma vår färd lite kort, eller fipplade med telefonen eller liknande, passade han på att testa lite. Som t.ex att helt hänsysnlöst dra hela vagnen och bortkollrad matte rakt över närmsta dike och vidare ut i stubbåkern trots att det bonkade i hela ekipaget och matte gapade där bak. Sabla buse! Tur att vagnen höll. Upptäckte dock efter ett tag att något saknades i vagnen...kameran! Bara att vända och där ute på stubbåkern där vi haft vårt lilla äventyr låg den och blänkte i solen. Tur igen! Resten av färden var ganska odramatisk och tittandet avtog i takt med ansträngningen. Hemma igen hade jag lite bråttom, missade bussen och fick skjuts av mamma till Berga där nästa pålle väntade på pyssel. Återkommer snart med vad Esto och jag gjort de senaste dagarna, för nu måste jag äta lite!

Publicerar strax bilder från i fredags...Kram!